Sju år har gått. Jag tar en ny titt på djursjukvården.

Det är nu ungefär sju år sedan jag tog en titt på den nya tidens djursjukvård.

Något hade hänt. Veterinärvården var sig inte lik.

Det hade uppstått en helt ny, starkt vinstdrivande djursjukvård som köpt upp stora delar av marknaden, och som jagade upp priserna.

För att dra det i korthet kom två nya aktörer in på marknaden kring 2012: Evidensia och Anicura.

Med riskkapitalister (dvs stora, utomstående investerare) i ryggen köpte de snabbt upp en stor mängd kliniker över hela landet, bland annat flera av de stora djursjukhusen.

På bara några år hade de kapat åt sig 55 procent av marknaden.

Idag tillhör 60% av marknaden Evidensa och Anicura, i Skåne dominerar de en ännu större del av marknaden.

De satsade bland annat på mycket avancerad utrustning och hade ett helt nytt prisläge än de gamla klinikerna haft.

Larmen gick om att djursjukhusen allt oftare rekommenderade att djuren skulle hållas kvar, att man ofta föreslog avancerad vård även för äldre djur och djur som ändå inte hade mycket chans.

Och allt fler vittnade om att deras räkningar mirakulöst stannat precis vid eller farligt nära den summa som var försäkringens maxgräns.

Många djurägare vittnade också om att de fick olika pris beroende på om djuren var försäkrade eller ej.

Kritiken tillbakavisades, men misstanken uppstod att de här bolagen utnyttjade både djurägarnas kunskapsmässiga underläge och försäkringsbolagen för att kunna ta ut maximalt.

Några år in på den här utvecklingen höjde även många små, privata kliniker sina priser kraftigt (källa: Folksam).

På tv hade någon sorts underhållning i form av veterinär-tv börjat poppa upp, fullproppade med reklam om djurfoder och annat. Programmen sponsrades av bland annat Agria och Evidensia.

Två saker kunde konstateras: Sveriges priser låg nu över övriga västeuropas och försäkringsbolagen var uppenbarligen mjölkkossorna i ett vinsthungrigt system.

I slutändan betalade djurägarna i form av kraftigt stigande försäkringspremier.

Idag kan vi se en ökad vantrivsel bland veterinärer på jobbet och en massflykt från yrket.

Vi pratar om en yrkeskår som är högutbildad och som lagt minst 5,5 år på studier.

Min tidigare titt på djursjukvården var alltså 2016 – 2017. Det hade ett pris för mig.

Jag har aldrig någonsin blivit så nerhatad som då. Det gick så långt att en veterinär i Skåne vägrade mig hjälp i Skåne och att jag blev utskälld av dåvarande landslagsveterinär på ett EM.

Folk i branschen uppfattade det som att jag attackerade dem. Det gjorde jag aldrig.

Det var visserligen ett hårt tonläge, inte minst i kommentarsfälten, men jag gav mig aldrig på veterinärerna eller djursjukvårdarna.

Jag tittade på branschens utveckling, och det var en glödhet potatis verkligen. För djurägarna reagerade starkt på prisutvecklingen.

Hur som helst. Trots det ovett jag fick ta i det förra årtiondet tänkte jag kika lite på djursjukvården igen, för att försöka överblicka vad som hänt sedan sist.

* Det blir hela tiden dyrare för kund. Ökningarna är större på smådjurssidan än på häst.

* Många veterinärer lämnar yrket.

* Antalet veterinärer som vill jobba obekväm arbetstid sjunker. En veterinär skrev att det kan ha att göra med att yrket idag är kvinnodominerat. Det kan vara svårt att kombinera jour och obekväma arbetstider med att ha barn. Det kan också ha att göra med en generell förändring i inställningen. Äldre veterinärer kanske oftare såg jobbet som ett kall medan en yngre generation är mer fokuserad på att ha en fungerande tillvaro.

* Veterinärbrist har uppstått och är akut i vissa delar av landet, inte minst i norr.

* Antalet nattöppna kliniker sjunker.

* De som vill jobba med stora djur blir färre.

* Flera lite billigare försäkringsbolag har startas och tagit upp konkurrensen med de äldre etablerade.

* En prisjämförelsetjänst på nätet har startas, den heter Vetpris.

* Vissa försäkringsbolag vill styra vilken veterinär djurägaren ska åka till.

* Vi har fått telefonrådgivningstjänster som FirstVet, tjänster som beskrivs som kostnadsfria men som egentligen inte är det.

* Kraftig kritik mot concernägd veterinärvård har blossat upp utomlands.

Mer om allt detta i några kommande inlägg.

Tills dess: läs med hjärnan, inte med amygdalakörteln. Jag ger mig fortfarande inte på veterinärerna, jag tittar på branschens utveckling.