Därför är veterinärvården så dyr i Sverige.

Detta är en mycket kortfattad redogörelse av vad som har hänt med djursjukvården de senaste 15 åren, och som har gjort det till ett ekonomiskt riskprojekt att ha ett sällskapsdjur idag.

I slutet av 00-talet fick riskkapitalister upp ögonen för en marknad: djursjukvården. Här fanns pengar att tjäna om man gick in!

Två kedjor med djursjukvård startades: Evidensia och Anicura.

På bara ett par år hade dessa två köpt upp en majoritet av marknaden. Bland annat sålde ATG många av sina kliniker till dessa.

Riskkapitalisterna gick in och bekostade nya fina kliniker med avancerad utrustning.

Haken var att dessa kedjor hade och har stora krav på sig från ägarna att gå med vinst.

Hos dessa kedjor skulle inte bara veterinärerna och deras assistenter ha lön.

Här fanns också en välbetald kostym-VD, en marknadsavdelning, kommunikationsansvariga och så vidare.

Många fler än själva vårdpersonalen som ska ha betalt.

Redan från början började priserna stiga kraftigt.

De nya priserna var i början inget jättestort problem för kunderna eftersom nästan alla djurägare i Sverige har försäkring.

Men eftersom det här i sin tur drabbade försäkringsbolagen som skulle punga ut med allt mer på grund av höga fakturor så höjde de sina premier till kunderna.

Försäkringarna blev alltså dyrare.

Och nu började även icke uppköpta kliniker också höja. För det är så det funkar.

De är fortfarande i regel billigare än Anicura och Evidensia, men de har också hakat på prisracet.

Och så där har det hållit på i drygt tio år nu.

När klinikerna höjer priserna så höjer försäkringsbolagen också priserna.

Resultatet har blivit att kunden, djurägaren, idag står inträngd i ett hörn. Antingen betala snordyra försäkringar eller riskera ruin om något händer med djuret.

Mig veterligen är det enda försäkringsbolag som har reagerat märkbart Folksam. Det skrev jag om 2017, då hade priserna stigit med 22% på bara två år, vill du läsa om det så klicka HÄR.

Men i det stora hela har försäkringsbolagen hållit en mycket låg profil och liksom valt att åka med i strömmen.

Agria samarbetade till och med med Evidensia, åtminstone i början.

Här kan du läsa om hur de skulle samarbeta för lägre priser.

Sedan blev det bara dyrt, dyrt, dyrt.

Det började rapporteras om fula metoder som att man höll kvar djur som egentligen hade kunnat åka hem, att man överbehandlade, att djurägare fick kilometerlånga räkningar som kunde uppgå till vad en sommarstuga i Dalarna kostar.

Man utnyttjade sitt kunskapsmässiga övertag över djurägaren, och man gör det än.

Branschen skyllde inledningsvis allt på kunderna.

Det var djurägarna som ville ha lyxiga kliniker och ultramodern utrustning, det var de som ville rädda även äldre djur till vilket pris som helst, det var deras fel att marknaden utvecklats så här.

”Ha inte djur om du inte har råd” lät det ofta under åren 2016-2018.

Det argumentet hör man inte så ofta längre, tack och lov.

Ett annat argument är att det är stränga djurskyddslagar i Sverige. Och jag säger inte att det inte spelar in.

Höga skatter och höga krav på lokaler är annat som lyfts fram som fördyrande.

I andra länder är det iallfall inte alls så här.

I de flesta länder är det mycket billigare än här att ta veterinär hjälp.

I de delar där man har nära till utlandet började folk åka utomlands med djuren. Skåningar åkte till exempel till Danmark eller Tyskland. I nordligaste Sverige åkte man till Finland.

Det gör de fortfarande.

Nå. Alla kan inte åka utomlands med sina djur.

I vissa delar av landet är det mycket långt till kliniker och på vissa håll finns inga alternativ till de stora, dyra kedjorna.

Den stora förändringen hände alltså på 2010-talet.

I stort sett har det inte förändrats så jättemycket sedan dess, utom att det har blivit ännu mycket dyrare.

Alltså, MYCKET dyrare.

Detta är alltså vad som har hänt.

Iallfall, höga priser ger dyrare försäkringar och slutändan betalar djurägaren.

Och djuren, som i värsta fall inte får vård eller avlivas för att det blir för dyrt.

Det senaste decenniet är en mörk fas i djursjukvårdens historia.

Omsorgen om kunden försvann och alla började må dåligt, både djurägare, veterinärer och annan personal.

Så gick det när djursjukvården skänkte bort sin bransch till Mammon.

—————————–

Vi är många som undrar vart detta ska ta vägen.

När rasar korthuset?

Hur blir det då?

En sak är intressant. När jag skrev om detta som mest 2016-2017 fick jag fruktansvärt mycket skit av veterinärer.

Alltså fruktansvärt mycket.

Idag får jag inga veterinärer på mig längre när jag tar upp det här.

Tvärt om. Idag skriver de till mig av helt andra skäl.