Vad har Din häst på fötterna?
Jag hade en gång ett fullblod vars hovar var ungefär lika hållbara som en Iphone-skärm.
Eller som västerbottenost. Eller citronmaräng med krämigt inre.
Bara hon trampade på ett gruskorn blev det hovböld, tappade hon en sko blev det katastrof. Det var sprickor och hålväggar och fan vet allt.
Jag köpte dyra hovtillskott och skaffade utanpå-boots bara för att hoven inte skulle bli som en utnött piasavakvast när det blev tappsko.
Jämt och ständigt var det något.
En gång satt en kvinna i min soffa och sa till mig att min häst borde gå barfota.
– Hon skulle inte fungera oskodd, sa jag.
– Johodå, sa hon.
– Hon kan inte gå fem hundra meter utan skor! sa jag.
– Johodå, sa hon. Alla hästar kan gå barfota. De är inte gjorda för att ha skor.
Då och där slutade en bekantskap som hade kunnat bli vänskap. Där och då visade det sig att hon var något riktigt läskigt: en barfotadåre.
En sak hade hon rätt i: hästar är inte skapta för att gå med järn under fötterna.
Men nu använder vi hästar, och hade behovet av skydd inte funnits så hade inte skor och hovslagare inte funnits heller.
Vi har i århundraden avlat på hästar för att få fram vissa egenskaper, och ibland har sämre bieffekter uppstått. De hos vissa fullblod dåliga hovarna är ett oönskat avelsresultat.
Jag försökte säga allt det där, men det gick inte fram.
– Att tvinga min häst att gå utan skor vore raffinerat djurplågeri, sa jag.
– Nähädå, alla hästar funkar utan skor, sa hon igen. Tvärsäker och humorlös som alla fanatiker.
Iallafall, mitt fullblods dåliga hovar ledde till ett stort intresse för hovar.
Under två års tid skrev jag artiklar om hovar och hovproblem i Tidningen Ridsport. Jag intervjuade hovslagarmästare Henrik Jansson på Ultuna om i princip allt som kan hända med hovar.
Det kan spara mycket pengar att veta ett och annat om hovar. Det kan också spara pengar i längden att ha en bra hovslagare. Det har jag lärt mig den hårda vägen.
Nu har jag ynnesten att få ha Robban Nilsson som höll tappskokursen jag gick på Strömsholm i vintras. Seriös som få och välutbildad.
När jag väl hade en häst med lite bättre hovar kunde jag tänka längre än till att skorna bara ska sitta kvar.
Varför ser skor ut som de gör? Hur är de utformade och varför? Måste de väga så mycket? Är det bra att de är helt stumma?
Det är hur lätt som helst att få folk att prova nya bett, nya sorters sadlar och träns eller nytt foder.
Men hästskor? Här tycks det vara svårt att tänka nytt, både för yrkesfolk och hästägare.
Men något händer ändå. Jag har under en tid intresserat mig för de här skorna, som är smalare,tunnare, lättare och lite flexibla:
Ett problem med skoning anses vara att strålen inte får den massage den behöver för att göra det den ska: stötdämpa och pumpa blod och vätska. Razer har uppfunnit en sula de har återskapar en del av fördelarna med att gå barfota:
Vi kommer att prova de här grejorna på våra hästar. Jag återkommer om huruvida vi ser någon skillnad i hur de mår!
Läs HÄR om Razers forskning och filosofi.