-Nej tack, jag vill inte ha någon försäkring.
Sent på eftermiddagen ringde det. Det var Agria.
Hjälp, vad har jag gjort nu då, tänkte jag. Jag är ju van att chefer och andra ringer upp. Eller skriver svarsinlägg på SVT Opinion.
Eller försöker bjuda in till ”dialog”, som Evidensia gjorde i somras, men sen när det visade sig att de inte alls hade tänkt sig en dialog utan krävde att allt skulle vara helt på deras villkor så blev det inget.
Nu var det dock ”bara” en försäljare.
– Jag ser att du har låtit betäcka ett sto i somras, gick det bra, är hon dräktig? sa.
Jodå, sa jag. Då undrade han om jag ville ha en foster- och fölförsäkring.
– Nej, jag är mer och mer tveksam till försäkringar på djur, sa jag.
– Vi har bara en basic veterinärvård på en tävlingshäst, men flera är oförsäkrade och jag funderar på att säga upp de få försäkringar vi har.
Det blev lite tyst. Och nu när jag faktiskt hade direktkontakt med en vanlig människa i deras stora maskineri passade jag på att förklara varför: för att Agria valt att sova i samma säng som riskkapitalet!
Det blev ett bra samtal. Jag förklarade min djupa oro över hur djursjukvården utvecklas och att jag har räknat ut att det blir olönsamt att ha försäkringar om man har flera hästar.
Han förstod det sa han.
Jag sa också:
– Om ni inte gör något åt prisutvecklingen, ni som väl är de enda som verkligen kan, då stiger bara priserna för alla, och till slut blir det fler sådana som mig. Djurägare som skippar försäkringar.
Ha hävdade att de försöker att bromsa utvecklingen.
– Allt det här hände för några år sedan och det gick på bara några månader, vi hann inte riktigt med, sa försäljaren.
Ja, det är ju så riskkapitalet jobbar. De är snabba som vesslor -just för att ingen ska hänga med!
Och nu sitter vi här, med skyhöga priser och en bitter veterinärkår som undrar varför alla är så arga.
Jag undrade vad de gör åt prisutvecklingen. Jag berättade att Strömsholm tog 235 kronor för 20 centimeter silvertejp i somras och att det finns ställen man inte törs sätta foten på.
– Världens dyraste tejp! försökte han skämta, men det blev inget gapskratt på någon av oss riktigt.
Han hävdade iallafall att försäkringsbolagen har ”stenkoll” på prisutvecklingen och att de direkt tar en dialog med de stora sjukhusen om de ser något som avviker.
– Men vi vill inte sätta ett tak på någon speciell diagnos.
Jag förklarade för honom att det räcker inte riktigt för djurägarna att försäkringsbolagen säger att de har ”stenkoll”.
– Vi är många som önskar att ni satte ner foten ordentligt, sa jag. Och att ni visade upp det utåt.
Vad kunde han säga? Han var väldigt diplomatisk, en bra anställd.
Jag är glad att jag fick tillfälle att ge min synvinkel på marknaden som den blivit sedan Evidensia och Anicura kom in i bilden.
Och han svarade att de vet att det har dragit iväg, och att de är mycket medvetna om det på försäkringsbolagen.
– Utåt sett verkar det dock inte som om ni bryr er så mycket. Man kan nästan tro att ni samarbetar. Ni har ju Svenska Veterinärförbundets ordförande i er egen styrelse! Varför det?
Han kunde inte riktigt svara för hur det är ställt med styrelseposter och annat högt upp i företaget, sa han.
Nä, det är klart.
Det här var inte något planerat samtal och jag hade säker ställt fler och skarpare frågor om jag hade varit förberedd.
Jag är dock glad att jag fick prata. Jag tror att de längre ner i företagen är mer mottagliga för våra åsikter än de slipade cheferna.
Någon försäkring fick han alltså inte såld.
– För gärna det jag har sagt till dig vidare till dina chefer, att alternativet för allt fler nog är att strunta i försäkringar. Ha en bra kväll!