Nej, jag har inte stressat fram tics hos min häst -det är genetiskt.

Jag skäms inte att säga det: jag har två hästar med tics. En som väver och en som krubbiter. Det är mor och son och jag har fött upp båda själv.

Då och då kommer det någon och antyder att JAG har SKAPAT detta hos mina hästar.

Det finns de som anser att jag har skapat mina hästars tics genom att stänga in dem, stressa dem, inte ge dem nog med grovfoder, vara dålig på hantering och allt möljligt.

PUH säger jag bara!

Mina pållar har inte så mycket stress. Tvärt om har de ett väldigt soft liv hos mig. Och allt de varit med om känner jag till.

De har vuxit upp till stor del utomhus. De har alltid haft jättestora hagar. På vinterhalvåret har de stått i mindre stall med långa dagar ute och gått ute hela somrarna, alltid fått gå med andra hästar.

Även som vuxna går de ibland i vår lösdrift, beroende på vad vi för tillfället gör med dem.

Stoet som väver gör det enbart inomhus. När hon får vara ute och göra vad hon vill, äta när hon vill, hålla koll på sin flock och vila när det passar henne själv mår hon så mycket bättre mentalt.

Just hon mår bäst i vår lösdrift. Hon blir inte trött i ridningen av det. Dock blir hon lite tjock, och det är något jag måste lösa. Att det är svårare att ha koll på fodret är enda nackdelen som jag ser det.

Valacken som krubbiter gör det inte så jättemycket, men han gör det också ute. Även när det finns gräs i överflöd kan han söka upp en stolpe att stå och bita i.

Nå. Dessa hästar stammar från ett fullblodssto jag hade för snart 20 år sedan. Som vävde.

Det var inget jag visste innan jag köpte henne, men det visade sig. På den tiden sa folk att det var något hon lärt sig, att det smittade och så vidare.

Jag skulle nog inte ha avlat på henne med de kunskaper jag har idag. Det är nämligen genetiskt betingat. Jag har inte avlat för att sälja, så det drabbar ingen annan, men tics är ju annars något vi bör sträva efter att avla bort.

Som tur är nedärvde hon det som var själva anledningen till att jag tog föl: en härlig energi, en vilja att jobba och en underbar galopp. Hennes barn och barnbarn har hög ridbarhet.

Det finns en genetisk benägenhet för tics, som slår igenom hos vissa men inte hos alla. Det är inte konstigare än att vi människor har en genetisk disposition för vissa sjukdomar, eller är mer eller mindre stresståliga.

Långt efter att jag själv drog denna slutsats har jag sett vetenskapliga studier som bekräftar detta, men tyvärr har jag inte lyckats hitta länkar till studierna.

Hästavel bedrivs för att få fram vissa önskvärda egenskaper. Ibland har man på köpet fått oönskade egenskaper som till exempel hos de engelska fullbloden sköra hovar och en hög stresskänslighet. Inte hos alla individer, men en del.

Hur som helst. Allt det här orkar man ju inte dra för någon random bw som rätt som det är står i ens stallgång och släpper en kvasipsykologisk skuldbomb som går ut på att man har behandlat sin häst fel.

I fallet med mitt vävande sto funkar alltså lösdrift. Jag upprepar för säkerhets skull att jag inte tycker att alla hästar absolut ska gå på lösdrift. De hästar som Saga tävlar går till exempel inte i lösdriften.

Det blir lätt en antingen-eller-debatt så fort man nämner lösdrift.

Men jag tror att om man nu har en häst med tics ska man 1. inte skuldbelägga sig själv, och 2. be andra som gör det att vänligen hålla truten och 3. prova alla lösningar man kan komma på att öka hästens trivsel.

/Ulrika

Följ oss gärna på Instagram: Ulrika: ulrikaeff Saga: sagaasss