Stora Enso stallpellets

Jäktade Jenny

Jäktade Jenny

Av Ulrika Stallkoden 15 Maj 2016

Jäktade Jenny skulle behöva klona sig i fyra exemplar för att räcka till. Heltidsjobb, två barn, åldrande föräldrar, villaträdgård och häst, det kräver sitt.

Det tar så mycket tid och energi att Jenny nästan går under ibland.

Hästen har hon för att få ha något eget i denna grötiga kravröra som är livet.


Hon har hästen för att få andas, för att komma ifrån.
Få koppla av och inte ständigt vara i någon förpliktigande roll: mamma, hustru, dotter, anställd, förälder.

Hästen är hennes privata lilla ö på vars strand hon kan kravla upp ibland.

Fast sedan hon blev befordrad till mellanchef hinner hon bara vara i stallet tre dagar i veckan. För att det ska funka har hon skaffat en medryttare, fast medryttaren strular rätt mycket.

Hon vill gärna gå på yoga och gym, men det har inte hunnits med riktigt, men någon gång ska hon nog lyckas klämma in det med!

Sen vill hon ju träffa tjejerna ibland någon kväll också, men det blir allt mindre med det. Folk hinner inte, orkar inte. Inte Jenny heller.

En ganska vanlig tisdag i Jennys liv:

06.15. Klockan ringer. Upp och hoppa!

06.30-07.30 Väcka barn, göra fruktost, slåss om badrummet, göra sig i ordning.b

07.45. Skjutsa barn till skola och dagis och sedan ta sig till jobbet. Ungarna bråkar i baksätet.

07.48 Jenny har glömt en viktig pärm,
hon får lov att vända och åka hem och hämta den! Ryter åt ungarna att sluta bråka.

08-08.30 Dessa förbannade bilköer! Bilköer är helvetet på jorden. Bilköerna får Jenny att tänka djupa tankar om livets mening, och det är faan inte bilköer som är livets mening!

08.30 Framme på jobbet. Jenny försöker sig på några minuters mindfulness för att skaka av sig morgonstressen. I någon minut sitter hon där och bara luktar på kaffet. Sedan plingar det till i datorn och hon börjar gå igenom morgonens mejlskörd.

09-12. Mejl, telefonsamtal och möten.

12.30 Lunch med en kompis hon inte sett på 100 år, de hann knappt prata, men kul att ses iallafall!

Eftermiddag: kundbesök och innan hemgång gå igenom ytterligare en massa mejl.

17.30. Bilköerna igen, hämta på dagis, dagispersonalen påminner om att ta med ombyteskläder.

18.30. Jenny hade tänkt göra pannkakor
men glömde köpa mjölk, så hon steker falukorv istället. Både pannkakor och falukorv är pinsam mat, det borde väl vara något ekologiskt och lagat från grunden, men Jenny orkar inte det idag heller.

18.55. Skickar sms till maken “Var är du? Du skulle vara hemma 18.45 sa du igår”.

18.56. Sms från medryttaren. “Jag kan inte idag, har ont i huvudet”.

Men vafaan! Tredje gången på två veckor! Fattar människan vad hon ställer till med?!

18.59. Inget svar från maken. Sammanbrottet närmar sig.

18.10. Ungarna bråkar, den yngre kastar mat på den äldre.

18.15. Sms från skolan. “Din son har haft olovlig frånvaro. Det går inte att svara på det här meddelandet”.

18.17. Jennys mamma ringer och frågar var de har tänkt att fira jul.

– Jag vet inte mamma, det är faktiskt bara april! säger Jenny .

18.20. En telefonförsäljare ringer och frågar om Jenny vill prata pensionslösning.

– Nej det vill jag inte! Jag kommer inte bli pensionär! För jag kommer dö av stress! Väldigt snart! skriker Jenny och lägger på luren.

18.33. Jenny pratar med sonen om varför han skolkat,det var från gympan, hon hade glömt packa hans gympakläder ju sa han, så han sket i att gå dit.

18.45. Men var faaan är maken??

18.47. Maken svarar på sms:et:
“Sorry. På väg hem”.

19.10. Barnen är jättetrötta, den äldre tittar på tv, den yngsta har hällt ut ett flingpaket på vardagsrumsgolvet.

19.55. Mannen kommer äntligen in genom dörren. En rasande Jenny sätter det yngre barnet i famnen på honom, tränger sig förbi honom utan ett ord och kastar sig i bilen. Hon vill inte ens veta varför han var en timme sen.

Mot stallet!

20.30. Framme i stallet. Jenny sätter igång och mockar och fixar foder. Förbannade medryttare som tror att hon bara kan ställa in hur som helst!

20.44. Det kommer ett meddelande
via messenger: Vi saknade dig på klassföräldermötet ikväll. Vi har planerat klassresan till Barnens Ö och skrev upp dig som medföljande förälder, hör av dig om du inte kan!”

Jäklar! Hur kunde hon glömma klassföräldermötet!?

21.20. Jenny har borstat och sadlat sin häst. Innan hon sitter upp begraver hon ansiktet i hans man och tänker att det här, detta är det enda lugn, den enda riktiga lycka hon finner i sin galna tillvaro. Hon gråter nästan av trötthet, men hästlukten är så trygg, så varm, så underbar och rogivande.

21.30 Jenny har precis
kommit igång med ridningen när stallägaren kommer in. “Men Jenny, vi stänger ju ridhuset klockan 21.30, har du glömt det”?

Ja, Jenny hade glömt det.
Hon glömmer rätt mycket numera. Hon hade glömt att packa gympapåsen och glömt ta med ombyteskläder till dagis och inte tänkt på att planera julen och glömt att köpa mjölk och glömt bort klassföräldermötet. Nu kom hon inte ihåg ridhusreglerna längre heller.

Hon känner sig faktiskt helt senildement.

– Får jag rida på utebanan då? frågar Jenny.

– Ja, men du får inte tända belysningen.Du vet, vi har de här reglerna för elräkningens skull. För att hålla stallhyran nere.

22.45. Jenny slår igen bildörren
om sig och börjar åka hemåt. Det är tomt och lugnt på gatorna så här dags.

23.10. Hon kommer hem till disk, tvätt och stök. Maken sitter vid datorn. Han är sur.

– Vad drog du bara för?

– Jag åkte till stallet.

– Men du brukar väl inte vara i stallet på tisdagar?!

Jenny orkar med en yttersta, sista ansträngning för dagen förklara att medryttaren ställde in en bra bit in på kvällen.

– Var vill du fira ju i år? Frågar hon uppgivet.

– Fira jul? Men det är ju bara april! Vad börjar du prata om det för?

Nu orkar inte Jenny mer. Hon bara stoppar in bettskenan i munnen, drar täcket om sig och släcker lampan.

Och drömmer om mer tid på sin egen lilla ö, sin egen lilla strand.

Dela inlägget!
Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInPin on PinterestEmail this to someone

Kommentarer