Stora Enso stallpellets

Den som ingen trodde något ont om.

Den som ingen trodde något ont om.

Av Ulrika Sexuella övergrepp 19 Mar 2017

Under vintern som gått har jag funderat och funderat och funderat. På det ämne jag tog upp som visade sig vara en riktig finne i röven på hela sporten.

Vi vet att det finns där, det gör ont och det är pinsamt och vi vill helst bara blunda och hoppas att det går över och inte kommer tillbaka.

Det sexuella utnyttjandet av minderåriga inom idrotten, och av unga i beroendeställning.

Det kanske bara är jag som är trög, men jag FÖRSTÅR inte vad som är så svårt?

Varför kan vi inte prata om det!?
Det tycks vara likadant i andra sporter, till exempel gymnastik, fotboll och kampsport. Locket på och utfrysning av de som vill ha förändring.

Jag funderar och funderar. Försöker knäcka koden, roten till detta enorma tabu.

Enskilda människors reaktioner och ageranden har fascinerat mig. Inte minst det nästan aggressiva försvarandet, och förnekandet hos vissa.

“Han har faktiskt inte gjort nåt sånt på länge nu och han har faktiskt gjort bra saker också!” skrev en kvinna till mig i pm angående texten om ”Pelle”.

I en enda mening både medgav hon att han gjort olämpligheter, och försvarade honom.

Varför går vissa i så starkt försvar? En person med insikt förklarade:

– De försvarar sig själva. För om de har varit i förövarens närhet och inte sett, inte anat, inte fattat. Eller ännu värre, fattat men inte agerat. Då är de medskyldiga.

Alla människor och organisationer som vet eller misstänker men inte gör något, de blir per automatik medskyldiga.

Var det någon som såg Uppdrag Gransknings program om hur FN-soldater grovt untyttjade fattiga barn i en befolkning i Afrika som de var satta att försvara?

FN försökte tysta ner det! De offrade barn och ungdomar för att slippa ta tag i saken!

Precis så går det till i klubbar och idrottsorganisationer också. Locket på, smutskastning och utfrysning av de som är besvärliga och tar upp saken.



“Pedofiler”
kallar man ofta lite svepande de män (för det är oftast män) som begår övergrepp på barn i idrottsföreningar.

Men inom ridsporten tror jag att vi oftare har att göra med hebefiler och efebofiler.

Jag reder ut det åt er:

Pedofili: en vuxens dragning till barn som ej ännu nått puberteten.

Hebefili: en vuxens dragning till barn i puberteten, ungefär 11-14-åringar.

Efebofili: en vuxen som sexuellt dras till individer som lämnat puberteten, men är mycket unga.

Dessa parafilier, det vill säga sexuella avvikelser som är socialt oacceptabla, anses inom modern forskning som medfödda och permanent inristade hos personen. Enligt forskaren har hela 3-5 procent av befolkningen, de allra flesta män, ett tändningsmönster mot barn.

De flesta av dessa försöker att tränga bort sin läggning, men en mindre andel lever ut den, och en del av dessa söker sig till miljöer där de på ett naturligt sätt kan komma nära barn; förskolor, skolor och barnidrott.

Det spelar ingen roll hur gammal förövaren blir, han kommer fortsätta att dras till barn eller ungdomar i vissa åldrar.

I mitt researcharbete om de här frågorna snubblade jag över denna länk där en 20-årig kvinna fattat att hon redan blivit ”för gammal” för sin mycket äldre sambo.

Det går inte över och kan inte botas.

Många pedofiler, hebefiler och efebofiler begriper inte att det de gör är fel. De kallar sig för barnens vänner, menar att de är kompisar, känner att de är de enda som “ser” barnen på riktigt.

Både barnen och förövarna har starka skäl att dölja det som pågår. Barnen för att de är förvirrade och osäkra vad som är rätt och fel, för att de kanske blivit hotade och för att de ofta tar på sig skulden. Förövarna för att de inte vill bli upptäckta.

Förövarna är ofta snälla, trevliga, engagerade och omtyckta av både barn och föräldrar.

De är barnorienterade och tycker om att hänga med barnen. Sitter till exempel hellre och äter med barnen än med de vuxna.

Ofta är han den som ingen trodde nåt ont om,
helt enkelt.

De allra flesta övergrepp sker i enrum med barnet. Det du som vuxen kan vara uppmärksam på är om någon idrottsledare gärna skapar tillfällen att vara ensamma med barn eller ungdomar. Som att komma tidigare, erbjuda sig att skjutsa, göra särskilda insatser för ett visst barn.

Ingen vill vara en paranoid och misstänksam typ, men mycket tyder tyvärr på att föräldrar måste vara väldigt vaksamma.

Jag släpper inte det här ämnet. Jag kommer kämpa vidare för att häva detta tabu.

Några länkar för dig som vill veta mer:

Bra info till föreningar om hur de kan göra.

Riksidrottsförbundets policy mot sexuella övergrepp.

Rädda barnens information om sexuella övergrepp mot barn.

Modern forskning som visar att sexuell läggning är medfödd.

Uppdrag Gransknings program om hur FN tystade ner övergrepp.

Dela inlägget!
Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInPin on PinterestEmail this to someone

Kommentarer