Stora Enso stallpellets
Stora Enso stallpellets

Välkommen Malwa! Nu blir det fälttävlansavel.

Välkommen Malwa! Nu blir det fälttävlansavel.

Av Ulrika Okategoriserade 20 Apr 2017

Det skulle inte vara fler hästar, sa vi. Det skulle vara färre, sa vi.

Helst bara två, kanske tre, sa vi.

Men herregud vi har en gård och gott om plats och nu är det så att jag har tänkt att ta ett nytt kliv i mitt hästliv: jag ska bli avelstant!

Så heter det förstås inte. Det heter uppfödare.

Jag har fött upp tre hästar, så lite uppfödare är jag kanske redan.

Eller, “riktiga” uppfödare tycker nog inte att jag är det. Ett föl vart femte år för husbehov är nog inte kvalificerande?

Men iallafall. Allt började med ett svart vackert fullblodssto
som jag köpte 2001. Jag var pinsamt ny på allting då, och hon är död sedan länge, men på gamla filmer från millenniets gryning kan jag se att hon inte var ett så dumt sto ändå.

Bortsett från hovkvaliteten och att hon var nervös i överkant hade hon fina kvaliteter. Det är ont om bilder på henne, men här är vi en sommar (hon blev ljusare på sommaren), synd att man knappt ser henne…

Hennes första föl var ett svart hingstföl efter Marwin. Typiskt nybörjarval, men alla i grannskapet tog Marwin det året och jag hakade på.

Här föds han en juninatt 2003, Saga tre år var med:

Han blev en mycket snygg häst som bortsett från färgen ärvt det allra sämsta från sin mor: nervositeten, de dåliga hovarna och ett markbundet rörelsemönster. Allt det där är vad man inte vill ska hända om man lägger in rena fullblod i halvblodsavel.

Nå, han var härlig att rida och han lärde mig nästan allt jag kan om hästar.

Han var bockningskung också så jag fick en himla bra balans. Här är vi en vinter:

Saga red mycket barbacka på honom i elva-tolvårsåldern, så hon fick också bra balans.

Mellow fick tyvärr cancer i en hov och fick tas bort bara elva år gammal, jag skrev om det då, läs HÄR.

Han föddes, levde och dog här hos mig, på Färingsö.

Vid nästa försök var det någon som överatalade mig att ta en dressyrhingst.

Jag ringde på Donnerhallsonen De Niro, men han var väldigt dyr. Blev då omkullpratad och tog en son till De Niro, den då nygodkände Danzas. Han var snudd på gratis och såg fin ut och hade tydligen ett underbart temperament så jag sa ja till det.

Två svarta tjusiga hästar la vi ihop, då måste det ju bara bli nåt svart och tjusigt, tänkte jag.

Men -vad i helvete? Ut kom en taxbent fux!! Det var jag inte beredd på!

Det blev inget svart och tjusigt, det blev en glödhet, elektrisk fuxmärr! Liten dessutom, knappt 160 cm fast båda föräldrarna var 167.

Jag kallar henne Rödmyran; liten, röd och arg. Hon kan vara rätt jobbig i en del hantering om hon stressat upp sig.

Min granne Max som är hovslagare och skodde henne ett tag sa -den där skulle må bäst av en kula i pannan!

Men han har inte ridit henne. Hon har väldigt hög ridbarhet och älskar att jobba, hon hoppar allt man styr på bara ger och ger till sin ryttare.

Min hopptränare hade lite bättre syn på henne.

– Den där skallen är värd miljoner, sa han en gång när vi höll på med henne som unghäst.

Här är det Saga som rider dressyr 2015.

Och här är det jag gamla tantan som kör lite terrängträning på Runsten 2014.

Inställningen hos hästen är såå viktig och det är hos henne främst skallen och galoppen jag avlar på.

2012 fick hon sitt första föl, en kille som heter Crescendo.

Han är efter Crelido och är riktigt fin faktiskt. Han är nu hos Anna Hassö för vidareutbildning:

Här är en film när han vattentränas hos Anna Hassö.

Nu är hans mamma dräktig med Red Hot Chilli 1285 och jag är väldigt nyfiken på det fölet!

Nå, jag vet att jag inte kan så mycket och jag har inte ens orkat visa mina hästar. Det enda jag vet är att det kan bli lite hur som helst.

Och att det knappast är lönsamt, det vet jag!

På sistone har jag dock fått lust att sätta mig in i avel lite bättre, försöka bli lite seriös rent av, och inte bara det, jag har tänkt ge mig på något som nog är ganska hopplöst svårt -att föda upp fälttävlanshästar.

Fälttävlansavel finns knappt, men någon måste göra det och jag har pratat en del med några som ägnar sig åt det, inte minst Linda Algotsson som varit väldigt snäll och svarat på mina frågor.

För fälttävlan använder man ofta ston med mycket fullblod i som man tar hopphingstar på.

Dressyrhingstar har sällan skallen som krävs.

Jag har visserligen ett sto, men jag vill gärna rida henne. Så min kompis började leta ston åt mig på nätet.

Han kom dragandes med det ena öket efter det andra. 19 år, 15 år, 17 år. Inte en droppe fullblod på arton generationer.

Nä jag skoja bara. Några var jättefina med bra stam. Men jag var gnällig och klagade på alla.

Till slut skickade han en länk på Malwa.

– Är det tillräckligt med fullblod i den här då?!!

>

Det var otroligt mycket blod i både mamman och pappan.

Och vilket fullblod sen!

Bara fem led bak hittar vi ingen mindre än legenden Man O´War xx.

Det är anmärkningsvärt med tanke på att han föddes 1917, för 100 år sedan!

Och på ett antal ställen: en annan legend, den italienske hingsten Nearco xx som stallades upp i en underjordisk bunker under kriget för att inget skulle hända honom.

Dessutom hans son Nasrullah xx. Nearco xx och Nasrullah xx är hingstar man gärna vill ha, om man vill ha fullblodsinslag. Northern Dancer xx är en annan.

Varför är det så viktigt med fullblod? För att de ger snabbhet, mod, lätthet och kämpaglöd. Och för att de är relativt lätta att träna upp kondisen på.

Malwas far är Alligator Fontaine, en fransk hopphingst. Sagas tränare Johan Lundin har en fälttävlanshäst efter honom.

Malwa är även ganska nära släkt med Sagas tävlingshäst NuEller Aldrie via hingsten Billion xx, som är morfar resp mormors far till dem båda.

Här är Saga och Aldrie i Tågarp förra helgen, foto: Tove Nodemar.

När jag såg att det var Billion xx i också skickade jag ett meddelande:

– Jag måste ha den!

Malwa har gått 120 hoppning och några få fälttävlan bara med sin sista ägare, på låg nivå men med fantastisk inställning.

Och det är bra inställning man vill ha, nej måste ha, för utan den blir det bara skit.

Alla som föder upp har några no-nos, och för mig är de: 1.dåliga hovar 2. fel sorts nerv och 3. dålig inställning till arbete.

Malwa såldes mycket billigt på grund av en senskada (ej åsamkad under ridning dock).

Nu väljer jag mellan hingstar. En hopphingst med mod, bra psyke och inte alltför dålig trav är det jag söker.

Tyvärr får hopphingstbeståndet allt sämre trav då fåran mellan gångartshästar och hopphästar djupnar, men några finns det ändå.

Om några veckor bär det av till seminstationen.

Dela inlägget!
Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInPin on PinterestEmail this to someone

Kommentarer