Stora Enso stallpellets
Stora Enso stallpellets

Stark vilja, en ryttares viktigaste egenskap.

Stark vilja, en ryttares viktigaste egenskap.

Av Ulrika Okategoriserade 19 Jan 2018


– Den viktigaste egenskapen hos en ryttare är en stark vilja.

Det var Jan Brink som sa det till mig i en intervju jag gjorde för Ridsport för länge sedan.

Jag ser det så tydligt, hur rätt han hade.

En stark vilja är ryttarens mest värdefulla egenskap.


Du kan ha all talang i världen, men har du inte viljan, då kommer du ingenstans.

Det är viljan som tar dig ut i mörkret en regnig novemberkväll. Det är viljan som får dig att vända på varenda krona för att på bästa sätt investera den i ditt hästliv. Det är vilja som tar dig till prispallen.

Jag är omgiven av människor med stark vilja.

Det var viljan som tog Saga till två EM innan hon ens fyllt 18, trots svensson-ekonomi och bristfälliga förutsättningar.

Det är vilja som tagit hennes pappa till alla scener han stått på i sitt liv.

Och när jag tänker på vår inackordering My, då tänker jag på viljan hon har.

Den går inte av för hackor!

My har haft en evinnerlig otur med sin häst.
Det har varit grej efter grej efter grej. När hon äntligen kommit igång lite ja då skadar sig hennes häst i transporten eller får ett sår på knäet som svullnar upp.

Ofta tappade skor och allmänt känsliga hovar har inte gjort nåt bättre, plus att både hon och hästen startat lite från noll tillsammans.

Hennes häst ÄR inte lätt.

Men satan anamma, den där viljan!

I våras höll vi på och lasttränade, maken till bråkig häst hade jag sällan sett och jag måste erkänna att jag blev helt matt.

Jag erkänner att jag tänkte något i stil med hopplöst.

Men My fortsatte. Varenda jäkla dag. Hon lasttränade hästen. Ibland med hjälp, men ofta ensam.

När hon någon månad senare kunde både lasta och köra sin inte lätta häst helt ensam, då gapade jag bara.

Och som hon ALDRIG låter vädret stoppa henne! Hon slarvar ALDRIG med sin häst. På med reflexer bara och ut mörket.

Nu har My äntligen fått ordning på pållan och kan för första gången sen hon flyttade hit för ett år sedan äntligen rida sin häst utan att det varann dag är nåt skit.

Jag ber till gudarna att de inte ska pröva My ännu mer,
utan låta henne få ha sitt flyt nu.

Hon går nu till granngården och rider dressyr för instruktör flera gånger i veckan.
Hennes häst är inte redo för hoppning ännu, så på lördagsmorgnar får hon rida mitt lilla sto på lätta hoppträningar i närheten.

Jag har lite svårt för folk som ger upp. Och jag älskar de som aldrig gör det.

Sedan är My en klippa på andra sätt också. Hon är modig. Hon hoppar utan att tveka upp på en treåring och galopperar på fälten med den.

Jag är inte den som orkar ha en massa inackorderingar,
men My är bara bäst! Hon behöver inte ta bestämda pass, men ger så gott som dagligen ett handtag med något.

My vet att jag har jätteont i kroppen och då händer det att hon fyller skottkärran med ensilage åt mig.

Igår kväll hann vi mocka alla boxar utom en innan vi fick bråttom till träningen på K1 i stan. Gissa vem som hade mockat den sista boxen när vi kom tillbaka!

My, du har alla kvaliteter som en hästmänniska ska ha!

Dessutom kan vi alla i Familjen Kaos vara oss själva omkring dig, och du kan hantera oss som de knasbollar vi är.

Jag har en liten dröm, och det är att My´s dröm om att få rida fälttävlan ska bli av.

Jag hoppas jag kan hjälpa henne på den vägen.

Här hoppar hon ett hinder på mitt sto, hemma hos oss.

Grattis på födelsedagen My!

Det var dig Jan Brink pratade om.

Det finns ingen som förtjänar flyt nu mer än du.

Dela inlägget!
Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInPin on PinterestEmail this to someone

Kommentarer