Sjuka ställen man sovit på.
Att tävla innebär ofta övernattning.
Vi försöker undvika det om det går. Mången gång har vi gått upp kl 04 för att få sova hemma. Vi har till och med gjort nattkörningar för att slippa sova borta i onödan.
Nå, under åtta år i tjänst som tävlingsförälder har det blivit några ställen:
* Transporten. Vi kom på väldigt sent att vi skulle på den tävlingen så det blev som det blev. Välbekanta, trygga dofter att somna till.
* Sadelkammare. Helt okej!
* Lastbilsgolv i Polen. Jag sov på luftmadrass i hästdelen. Saga klättrade upp och försvann i ett hål under taket. Det gick inte att stänga någon dörr, så det blev väldigt mycket frisk luft! Jag tänkte att jag vaknar väl om det kommer nån.
* Annan lastbil. Trångt som satan, andra fick kliva över en, vakande av att kallvatten rann i min nacke. Takfönster som läckte in regn.
* I bilen. Jomen det gick väl. Lite tvålask-känsla med de immiga rutorna, kände mig som ett metallgem på morgonen.
* Creepy skräck-hotell i Skövde! Minns inte vad det hette, men det såg ut som något ur en engelsk rysare från 70-talet.
* Vandrarhem, hur många som helst. Minns ett i Västergötland, hela huset luktade mögel och lutade, våningssängar i barnstorlek. Tänk skolresa på 80-talet.
* Källare i villa. Lyx!
* Höskulle. Komplett med skitande duvor och möss.
Tält har vi faktiskt sluppit! Nästan skämmigt att inte ha varit med om det.
VÄRST: Höskullen! Det var vidrigt obekvämt att sova på höbalar. Stenhårda, ojämna och stickiga. Inte alls så romantiskt som man kan inbilla sig!
BÄST: Scandic Hotel under EM i Malmö 2015. Fast det låg långt bort och vi hann inte njuta, för vi körde som skottspolar fram och tillbaka.
Vår dragbil gick och dog för några veckor sedan, efter lång och trogen tjänst.
Nu letar vi med ljus och lykta efter en B-kortare som vi kan sova i.
De är sjukt dyra, men skulle underlätta för oss eftersom vi ofta reser långt.
Aldrig mer en höskulle iallafall! Hellre dör jag.