Stora Enso stallpellets

Och varför får inte världsryttare ifrågasättas?

Och varför får inte världsryttare ifrågasättas?

Av Ulrika Okategoriserade, Ponnymamman tycker 11 Nov 2017

Vi ser det överallt just nu. Människor som vågar uttrycka kritik om något -eller någon- och som ofta får betala ett högt pris för det.

Nu senast en modig man inom dressyren, danske Leif Törnblad, en högt rankad, erfaren domare, som vågar gå ut i minerat landskap och säga vad han tycker om dagens dressyr.

I en artikel i Horze Magazine svarar han på frågor, och nämner då några av världens mest kända ryttares ridning.

Han vågar uttala sig om spända hästar, Anky van Grûnsven, Edward Gal och och andra.

ÄNTLIGEN tänker jag! Det är just detta som behövs! Modiga människor i sportens centrum som tar bladet från munnen.

Och vad händer?

DOMAREN BLIR AVSTÄNGD AV FEI!

Ska domare inte bedöma, tycka och ge kritik? Är det inte det som domare gör?

Skälet FEI anger är att han har diskuterat några enskilda ryttare specifikt.

Men hallå, dessa ryttare är världsstjärnor! Förebilder för tusentals andra!

Domare ska förhålla sig neutralt gentemot ryttare. Jag förstår tanken med det. Men de ÄR ju inte neutrala ändå.

Kändisskap medför rent automatiskt att man måste kunna diskuteras. Offentliga personer måste tåla lite mer än vanlig o-kändisar.

Sedan när är idrottstjärnor untuouchables som inte får ifrågasättas?

Om expertisen i sportens centrum går med munkavle, de som besitter de verkliga kunskaperna, hur ska vi då nå någon höjd och nivå på diksussionen?

Ridning är inte som andra sporter. Zlatan sparkar bara på död materia.

Superryttarna sitter på hyperkänsliga, levande varelser!

Jag tycker det var PÅ TIDEN att någon inuti maktcirklarna vågade ta det här steget!

För vi måste prata om ridningen, vi måste prata om vad vi gör med hästar.
Vi måste prata om varför man kan bli högt bedömd trots att hästen har bakbenen efter sig och tydligt visar irritation via piskande svans och gapande mun.

Läser man hela den långa artikeln noga ser man att kritiken är mer inriktad på dagens dressyrridning snarare än på ryttarna.

Och läser man noga ser man att det inte är Anky som kritiseras så mycket som hennes man, tränaren Sjef Janssen.

Och det var Sjef som gick bananas och fick Törnblad avstängd.


Sjefs Janssens makt är tydligen väldigt stor.
Makten hukar och stänger av en modig domare, för att en tränare blivit lite kränkt.

Men tiden för att tysta folk är ute. Det går inte längre.

Man kan stänga av och frysa ut hur mycket man vill, FEI måste inse att ridsporten är under hårdbevakning och världen kommer att fortsätta pressa på mot en sundare riktning.

Ljuset i tunneln är att det finns vackrare vägar.

Carl Hester! Charlotte Dujardin! Och de nya, mjuka ryttarna som sågs under EM!

Leif Törnblad nämner många goda exempel också i artikeln, men allt överskuggas av att han vågade yppa ett uns av kritik mot några giganter.

Vi vet alla vad som styr i hästsporten: pengar och vänskap, pengar och kontakter.

Det är livsfarligt att bli osams med fel personer.

Såklart är det många på FEI som är rädda för Sjef Janssen.

Och för kritik mot dem själva.

But You can´t stop the river from flowing. Det vore klokare av stora organisationer att följa med sin tid istället för att spjärna emot.

En domare blir avstängd för att han vågar prata om dressyren, verkligen prata.

Borde inte FEI istället stänga av ryttare som rider aggressivt, krullar ihop hästar så de knappt kan andas, sporrar dem blodiga?

Det vore snyggt om FEI började bry sig om djurens väl och ve istället för prestige.

Dela inlägget!
Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInPin on PinterestEmail this to someone

Kommentarer