Mars -alla påfrestningars påfrestning.

Mars -det är då man ska rida de första passen på en nytöad, soldränkt ridbana.

Och känna hopp om livet.

Det är då man ska dricka kaffe ute och sola det vinterbleka nyllet vid en varm stallvägg.

Mm. Imorse var det 16 minusgrader!

Igår var det sol, sedan snöstorm som kom från ingenstans. WTF?

Mars är den segaste, elakaste, vidrigaste jäkla månaden.

Man tror att det är VÅR!

Men det är VINTER!

Samma sak varenda år, när ska man fatta!

Att det inte ÄR en vårmånad.

Utan vinter!

Det är kallt, snöigt, segt och otuhärdligt.

Mars är som när du hittar en chokladask och upptäcker att det bara finns några romrussin-bitar kvar.

Mars är som att sitta på akuten i nio timmar.

Mars är som när flyget är försenat och du får vänta ett dygn och sova på bänkar på flygplatsen.

Mars är en sniglande bilkö i rusningstrafik.

Mars månad är uppkallad efter krigsguden, javisst, mars är ju ett krig! Mot kvardröjande köld, mot vacklande immunförsvar och mot ens tålamod.

Grundlurade fåglar sjunger förvirrade i träden, bara för att få en snöstorm på sig alldeles strax.

I spegeln är det ett lilaskiftande lik som skrämmer slag på en varenda dag.

Det går inte att laga stängsel som inte leder någon el längre, för marken är djupfryst.

En gång var jag på hingstivising på Strömsholm i mars, det var 22 minusgrader. Alla höll på att frysa ihjäl, inklusive ryttarna.

Glamouren kom av sig lite.

Ingen glamour kan leva i mars.

Mars är att vara spytrött på vinterkläder och plötsligt se all smuts i huset i det skarpa ljuset.

Det är okej att vara trött och otålig i slutet av en svensk vinter.

Det är okej att hata mars.

Mars är en enda lång påfrestning.