Stora Enso stallpellets

Klippningskatastrofer jag minns.

Klippningskatastrofer jag minns.

Av Ulrika Okategoriserade 07 Jan 2016

En del saker ska man inte ge sig på. Det är himla konstigt att jag är så kass på att klippa häst, för jag är annars rätt så händig.

Men jag har noll, säger NOLL gånger lyckats klippa en häst snyggt!

Första gången var det min numera döda häst Mellow som var försökskanin. Ja, det var inte därför han dog, men ful blev han.

Han var så skräckslagen att jag var tvungen att ge lugnande. Trots det lyckades han sparka mig. Där stod han med huvudet hängande i grimman och dreglade, helt borta. Och rätt som det var for hans ena hov ut och träffade mig rakt på knät! Sen föll hoven ner på sladden -som gick av.

Den klippningen var så ful att jag ursäktade mig för varenda människa hela vintern. Det blev någon sorts halvklippning, vilket blir fult på de flesta hästar, och sjukt fult på en svart häst!

Om ni ska klippa en svart häst, klipp för guds skull hela!

Så här fula var vi den vintern. Och jag VET att hjälmen jag hade då var ett skämt, Saga ville inte rida med mig när jag hade den. ”Du ser ut som Super-Mario,mamma!”

IMG_3070

Nästa offer var min lilla fuxmärr. Det var också en halvklippning och den var också superful tydligen för hon blev utskrattad (eller snarare jag) av en känd tränare som Saga tränade för. Säger inte vem!

Ja och nu skulle vår unghäst Crescendo åka till Jannica Wadell för grundutbildning, och jag frågade vad hon ville att han skulle ha med sig, om jag skulle göra nåt innan och så vidare.

Och hon sa:

– Klipp honom gärna.

Ånej! Suck. Vad som helst, bara inte det!

Självklart svarade jag artigt att jag skulle klippa unghästen.

Så jag åkte och hyrde maskinen i en ridsportaffär som vi brukar. Och den lilla vithåriga damen som haft affären sedan järnåldern plirade på mig och sa:

– Det är DU! Du som hade av sladden!

Åjaba:

– Aa…men det är flera år sen nu. Jag har hyrt den flera gånger efter det. Jag lovar att inte ha av sladden.

Men hon är inte arg på mig för det där. Jag närmade mig unghästen med den brummande lilla suspekta saken, som mycket väl hade kunnat vara en morrande giftödla i hans ögon, och lyckades få bort en liten fläck som såg ut som ett präktigt bogskav.

Sedan blev det cirkus. Har liksom inte tid och råd att bli sönderslagen just nu, så det blev inte mer klippt än så. Så nu är han hos Jannica Wadell med en ful fläck på bogen.

20160107_122649

Nu stod jag alltså där med en maskin som jag hyrt helt i onödan?! Funderade igenom hästbeståndet och tänkte, vem mer behöver klippas? Jo, Bonnie Bee, Sagas ponny! Vi har börjat sätta igång henne efter vila och hon såg ut som ett mumintroll. Alltså gick jag och hämtade henne i hagen och började.

Sanningen att säga var det en tjej med som heter My. Hon har en häst i ett grannstall och hjälper oss med lite allt möjligt. Vi kämpade på tappert med Bonnie Bee.

Saga var bortrest hos kusiner i Luleå.

– Saga skulle döda oss om hon visste att vi klipper hennes ponny, sa jag. My såg lite orolig ut.

Efter ett tag hände det konstiga. När vi klippt halva hästen gick det plötsligt inte mer. Maskinen ville bara inte längre. Den klippte, men den tog dåligt. Det blev spårigt och gick trögt och Bonnie hade för övrigt börjat ruttna.

Vi la ner.

Så nu ser hon ut som en marmorstaty fram och en isbjörn bak. Med hemska räfflor i ansiktet.

20160106_115737_resized

När jag hämtade Saga på Arlanda tänkte jag att jag skulle förbereda henne på chocken redan där, så att det skulle hinna lägga sig och så hon inte fick det oundvikliga utbrottet hemma. Eller i stallet bland hästarna.

Jag tänkte att jag skulle skona My lite också så jag sa:

– Joo… ähum… det är så att… att…

– Ja?

– Jo vi klippte Bonnie. Eller jag klippte henne. Lite grann. Det gick inte så bra.

Och utbrottet var ett faktum.

Saga vill inte att man gör något med hennes ponny. Men jag tog dramautspelet som vilken snöstorm som helst. Bara väntade ut det som en god, klok mor. Utan att haka på och börja gapa jag också.

Å vad jag var bra då. Öskar att jag kunde vara så listig och behärskad jämt.

Och det lade sig till slut. Ja ja, nu ska vi fixa till den där halva-hästen-fadäsen. Men det är nog bäst att Saga får göra det själv.

20160106_115704_resized

PS. Vi klipper inte alla hästarna. Bara de som är i sådan träning att de verkligen blir svettiga. Jag var skeptisk till klippning tidigare, men den vintern jag klippte min svarta häst var han faktiskt piggare.

Dela inlägget!
Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInPin on PinterestEmail this to someone

Kommentarer