Stora Enso stallpellets
Stora Enso stallpellets

Glömma grejer och sova för lite. Story of our life.

Glömma grejer och sova för lite. Story of our life.

Av Ulrika Okategoriserade 09 Maj 2017

Att hålla på med fälttävlan är att ligga på vägarna.

Man måste nästan lite masochistiskt tycka om det där åkandet, annars orkar man inte.

Och ju bättre det går, desto längre måste man åka. Följaktligen bor vi nästan alltid borta vid tävling.

Mantorp är lite gränsfall för vår del. Ifall man ska sova över eller inte. Det tar drygt tre timmar dit.

Varje gång man ska på tävling och måste åka långt måste man ordna hjälp med gården. Sova borta innebär också extra jobb med att mocka ur box etc.

Sova hemma är lyx helt enkelt!
Så trots att vi erbjöds gratis logi hos jättetrevliga människor valde vi detta alternativ.

Om det var klokt eller inte klokt är jag osäker på, kanske vet jag när jag skrivit klart det här.


kl 21.30 kvällen innan:
de flesta förberedelser är gjorda som som tankat bilen, kopplat på släpet, fixat hönät, tankat, lagt in vattenflaskor och frukt i bilen.

Svinduktigt!

kl 04.00 väckarklockan ringer. Fyyy vad tidigt… Men det är iallafall ljust…

04.10 Masar mig upp, går ut och morgonfodrar. Blir väldigt tidig frukost idag.

04.30 Saga knappt vaken går in i köket med skor. Köket som jag kvällen dagen innan städat. Liten diskussion och inbördeskrig utbryter.

04.32 Maken kommer in från hundpromenad. Morgontrött har han glömt vår husregel att om två grälar ska INTE den tredje lägga sig i. Den tredje ska gå åt ett annat håll ett tag bara.

04.33 Inbördeskriget blossar ut i världskrig. Hunden går och gömmer sig i bilen, som står med en dörr öppen.

05.00 Vi skulle ha åkt nu.

05.10 Vi skulle verkligen ha åkt nu.

05.15 vi har fortfarande inte åkt!!!

05.22 Vi åker äntligen, 22 minuter försenade, och alla är jättesura. Jag ångar grymt att vi inte sov över i Mantorp när vi hade kunnat.

05.23 Efter 200 meter kommer maken på att han har glömt mobilen. Han får skubba tillbaks och hämta den.

05.37. Saga får en hink mentalt isvatten över sig: hon har glömt sadelgjordarna! Både dressyrgjord och hopp/terränggjord. Faaan!

05.38Det är för sent att vända, hon skickar några sms till folk som ska dit som förhoppningsvis kan tänka sig att låna ut en sadelgjord.

Varför ska vi alltid glömma något??

06.00 Vi är ute på E4.an, den sovande storstan badar i morgonljus. Vi rullar söderut, vilket alltid känns rätt. Det är alltid rätt att åka söderut.

06.10 Alla bråkstakar utom jag har somnat, jag kör och dricker termoskaffe.

07.30 Nyköping, det är visserligen tidig lördagmorgon men jag ser till att köra exakt 80 km i timmen. Polisen här sägs leva på att håva in trafikböter.

08.45. Vi är framme och parkerade i sandgropen och nu börjar jakten på sadelgjordarna! Eftersom det är Saga som glömt får hon fixa det själv. Får mamma inte ens titta på packningen ska mamma inte heller behöva leta efter det som glömts…

08.47
Vi har tur -det är änglar i varenda bil. Båda ekipagen bredvid oss är beredda att låna ut en dressyrgjord.

Är det för att vi fältisar åker långt, hänger hela dagar och helger ihop och är så få att alla mer eller mindre känner varann som vi har denna självklara hjälpsamhet gentemot varann?

09.00 Morgonens drabbning ligger ännu lite i luften och det är synd.

09.27 Saga startar dressyren, vi träffar Susanne som sålde NuEller Aldrie till oss. Hon har med sig en hopp- och terrängjord som vi lite skamsna får låna.

Dressyren går inte så pjåkigt trots allt, ett par galoppinslag i början där det skulle vara trav men resten rätt okej. Saga är dock övertygad om att det gick åt skogen.

10-tiden, hoppning. Ett pet i en annars fin runda. Saga hamnar en bit ner i listan. Vi äter lite och går sedan banan. De hade pysslat med sin bana och det var många fina nya eller upp-piffade hinder.

15-tiden Vi träffar vänner och bekanta, bland andra Tuva och Jessica som köpte vår ponny Bonnie Bee.

Älskar att vi har så goda relationer
med både dem vi köpt vår häst av, och de vi sålde vår ponny till. Det är så det ska vara.

15.32 Saga startar i terrängen.

Det har hänt något med mig! Jag står inte längre och skakar och grinar eller nästan kräks i någon buske -jag är lite nervös, men inom rimliga gränser.

Fem år tog det att komma hit. Det märkliga är att det är ju inte på ponny de svåra olyckorna händer -utan på häst. Så det är nu jag borde BÖRJA vara nervös…

15.40 Cirka jag står vid vattnet och småpratar med Jörgen Auer, journalist på deras lokaltidning Corren och jag berättar att NuEllerAldrie är en östögta-uppfödning.

Jag vet vad man ska säga till journalister. Han tog med det i sin artikel. En fin bild på Saga kom också med.

Jag får själv ett par hyfsade bild på Saga:


Efter terrängritten har ungefär var femte ryttare sorterats bort
och Saga har klättrat upp till placering.

Det blir en vit rosett och några priser. Plus anmälningsavgiften tillbaka -jomantackar, det är en tredjedel av bensinkostnaden!

Vi träffade härliga människor som vi är bekanta med och nu var allting frid och fröjd igen.

Summering: var det alltså rätt eller inte rätt att sova hemma?

Om vi hade övernattat, hade morgongrälet undvikits? JA.

Hade vi sovit mera? JA.

Hade sadelgjordarna kommit med? ANTAGLIGEN.

Hade vi sparat pengar? NEJ.

Hade Saga fått bättre resultat? MYCKET MÖJLIGT.

Summa summarum: Det var korkat att inte sova över i Mantorp

Nästa gång gör vi det -om vi blir erbjudna igen.

Det var iallfall en härlig dag i underbart väder. Tack Mantorpsfolket för tävlingen!

Följ oss gärna på Instagram: Ulrika: Ponnymammans Saga: Sagaasss

Dela inlägget!
Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInPin on PinterestEmail this to someone

Kommentarer