Stora Enso stallpellets

Sadelutprovare? Nej tack.

Sadelutprovare? Nej tack.

Av Ulrika Ponnymamman tycker 10 Dec 2016

Nä nu måste även jag säga vad jag tänker om det här med sadelutprovare.

Vid några tillfällen har jag tillfrågats om jag vill vara med och dela på kostnaden för att ta ut en sadelutprovare.

Jag har tvekat.

För det första har våra hästar inte haft problem av de relativt enkla (läs: inga fina märken) sadlar vi haft.

För det andra vet vi åtskilliga proffs som rider flera, ibland alla sina hästar med en och samma sadel.

För det tredje pushar de så gott som alltid vissa märken,
och folk som säljer något ska man alltid ta med en nypa salt.

Scenariot jag föreställer mig är att sadelutprovaren går igenom våra sadlar, dömer ut dem en efter en och säger:

– Den hästen måste ha DEN HÄR sadeln. Ja jag vet att 35 000 är mycket pengar, men det är verkligen den bästa sadeln för just din häst!

Ok, jag tar i lite nu, och jag kanske har fel. Men jag är bara lite skeptisk till alla dessa “experter” som gör pengar på hästmänniskors osäkerhet.

Och jag har fått vatten på min kvarn,
för nu har tre (3) personer i min bekantskapskrets på ganska kort tid sagt saker som:

– Vår häst har fått ont i ryggen, det är antagligen av sadeln, men det är ju jättekonstigt för den var ju utvald av en sadelutprovare!

och

– Nu har en sadelutprovare dömt ut ryggen på hästen jag nyligen sålde, som aldrig någonsin haft ryggproblem!

Den som sa det sistnämnda är hästkiropraktor och en mycket skicklig hästmänniska.

Det skulle vara intressant om någon har varit med om att ha tagit ut en sadelutprovare som sagt:

– Nej, du behöver inte byta sadel, din sadel ligger alldeles utmärkt! Jag tar alla mina sadlar och åker!

En gång hade jag en stallkamrat som hade en vän som var någon sorts sadelexpert. Människan hade sett min unghäst på bild och bett min stallkamrat hälsa mig att den hade fel sadel.

???

Vilken osis för henne att hästen inte ens hade någon sadel!

Vilka utbildar sadelutprovare? Varifrån får de sina kunskaper?

Jag googlade runt lite för att kolla upp utbildningar för sadelutprovare. Det finns en handfull.

På en tafflig hemsida full med stavfel och särskrivingar erbjuds du att bli “sadel coach”, delvis på distans. Kurskostnad: 12 000 kronor.

Då blir du “diplomerad sadelutprovare” (eller sadel coach, oklart vilket, för båda beteckningarna används).

Man lägger i sadelkursen “stor vikt vid hästens biomekanik och psykologi”.

Jaha.

Det är konstigt, i hästvärlden kan vem som helst undervisa, och få ifrågasätter vad de har för grund till det de påstår.

Jag kan locka hit lite folk och ge en kurs i psykodynamisk hästhealing på distans. Eller hästhypnos under djupavslappnande doft-terapi.

Och sedan skriva ett diplom. Eller ett intyg om “kvalitetssäkring”. Eller en “certifiering”.

En annan sadelutprovarsida tar nästan 30 lakan plus moms för att utbilda dig till sadelutprovare.

Alla konstiga “utbildningar”! Det är equi-ditt och equi-datt och urusel svenska på hemsidorna, och alla har de ett eget diplom att utfärda!

Okej, okej, det här med sadelprovning är antagligen mer bra än dåligt. Det kanske är bättre att nyblivna hästägare tar hjälp av sadelutprovare än att de inte gör det.

Men att en sadel ska ligga an bra, inte klämma, inte vidröra manken, inte trycka mot bogbladen, att den ska ligga still och att ryttaren ska sitta bra i den är knappast raketforskning.

Jag tror säkert en sadelutprovare kan hjälpa många att välja en bra sadel, men det kan nog deras tränare också.

Hur många ryttar- och träningsfel skylls på sadlar? Det här fenomenet verkar vara vanligt i en viss fas i kunskapstrappan som varje hästägare sakta trampar sig uppåt i.

Ungefär samma fas där man byter ut sin transport för att man tror att hästen inte gillar den man har. “Jag tror han kommer gå in bara vi skaffar ett släp med lägre ramp/vitt tak/ runda fönster”.

Har man sett proffsens superkänsliga tävlingshästar snällt klättra uppför branta ramper på lastbilarna och har man sett dem rida flera hästar med en och samma sadel, ja då faller en och annan illusion.

Om att allt, precis allt skulle hänga på ifall sadeln passar som Askungens sko eller inte.

Inte så att vi slänger på vilken sadel som helst hos oss. Mitt sto fick jag prova jag vet inte hur många olika på innan jag hittade en som funkade, hon har inte så mycket manke.

Men vi klarade det själva. Med hjälp av våra tränare.

Jag inser att jag nog trampar på lite tår nu.

Men jag är bara lite skeptisk till alla ”experter” och konstiga utbildningar.
Till “sadel coachar” och liknande!

Det är så lätt att tjäna pengar på osäkra hästägare.

Vid sadelutprovning går iallafall gränsen för vad just jag lägger pengar på.

JULKLAPPSTIPS: stallkalendern 2017! Fylld med fölungar -som bonus ger du 25 kr till den fantastiska hjälporganisationen LoveNepal som bekämpar sexslaveri i Asien.

Dela inlägget!
Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInPin on PinterestEmail this to someone

Kommentarer