Stora Enso stallpellets

Hoppning -mer värt än dressyr?

Hoppning -mer värt än dressyr?

Av Ulrika Ponnymamman tycker 10 Jun 2016

Jag kommer fortsätta att då och då kika på det här med kostnader i ridsporten, ursprungligen triggat av SVT:s program om hur unga människor utnyttjas som gratis eller mycket billig arbetskraft i stallen.

I många år hade jag skygglapparna på och ville inte tänka på vad vårt hästeri kostade, nu gör jag en djupdykning bland kronor och ören istället.

Vi sysslar ändå med världens kanske dyraste sport/hobby.


Nyligen råkade jag i lite bråk i en tråd hos en annan stor bloggare, Silverbjälke, som är hopptränare.

Det hela började med att vi började tjafsa om huruvida 400 kronor för träning i grupp var dyrt eller billigt.

Han tyckte det var billigt. Jag tyckte inte det var billigt om man delar lektionen med 4-5 andra.

Han fick mycket medhåll av andra tränare. Någon tränare kallade 400 för “ideell verksamhet”.

Det är rena underhållningen att lyssna när överbetalda människor försöker motivera varför de är värda sina överdrivet höga ersättningar.

Låt mig gå sex år tillbaka i tiden. Saga, då 10 år, fick två hundringar att gå fram med till hopptränaren vi hade då.

– Får han lika mycket av alla? sa hon.

– Ja, sa jag.

– Och han hade en lektion innan oss också, och sedan har han en efter!

– Ja.

– Och sen åker han till ett annat stall imorgon också! Och ett till dan efter!

– Ja.

– Han tjänar MASSOR av pengar?

– Ja, det kan man anta.

En tioåring kan alltså räkna ut att hopptränare tjänar rejält med pengar!

En PT på ett gym eller en privatlektion i sång eller dressyr ligger på 400 -500 kronor.

Den betalande har då tränarens totala fokus.

Förklara för mig hur man kan anse det vara dåligt betalt eller ”ideell verksamhet” att ta nästan en halv lax av 4-6 personer på en och samma gång?

Det blev ramaskri i den där tråden. Man försvarade sig med att man jobbade kvällar, helger, hade planering innan och banor som skulle byggas fram och byggas bort. Man fryser och har restid, man tar risker.

Framför allt var man BRA. Alla skulle betala jättemycket för att man var så BRA.

Okej… men även dressytränare har väl restid och planering och fryser? Och de är väl också bra? De kan inte ta ut arvoden motsvarande fyra läkartimlöner för det.

Bygger fram och bygger bort gör ju ofta föräldrar, denna hemska grupp som man ondgjorde sig över i en annan tråd, och som för övrigt även ofta mockar skit under lektionerna och serverar kaffe.

Massor av folk jobbar kvällar och helger och tar risker. Poliser, vårdpersonal, butiksanställda, you name it.

För betydligt mindre timlön än en hopptränare!

De fortsatte med att de måste ta ut dessa summor för att de inte kan jobba heltid med att ge lektioner, men hallå, vad är det som säger att hopptränare ska kunna leva på sina träningar men inte dressytränare?

Sångpedagoger och tennistränare lever inte heller på att ge lektioner, undervisning i något som andra har som hobby är i de flesta fall en bi-inkomst.

Ytterligare ett argument var att det inte var de som var överbetalda, det var dressyrtränarna med flera som var underbetalda.

Vad skulle hända om dressyrtränare började ta ett par tusen i timmen? Folk skulle dra ner ordentligt på lektioner såklart.

Färre skulle ta lektioner med allt vad det skulle innebära av sämre ridning med mera. Hästarna skulle bli lidande.

Utsugarbolaget Evdensia skulle tjäna ännu mer pengar!

Hopptränarna tycker att de förtjänar dubbelt så mycket i timmen som hovslagarna, som har ett tungt och smutsigt och jätteviktigt jobb som verkligen innebär stora risker, och som verkligen har restid och som måste släpa sin tunga utrustning i och ur bilen flera gånger om dagen.

Och ridlärare på ridskolor, inte varierar deras lön med hur många som ingår i gruppen?

Nä, jag tycker inte hopptränarnas olika försvarstal höll riktigt. Utgifter och kringkostnader och ofakturerbar tid har alla småföretagare.

Dessutom vet jag att långt ifrån alla tränare skattar för lektionspengarna.

Hur mycket är rimligt att betala för en träning? Jag har för min dotter betalat som mest 700 (i grupp med 4 eller om det var 5 andra) och som minst 200 ensam.

Kan säga att den dyraste träningen INTE var den bästa någonsin, och den billigaste var INTE den sämsta!

Jag är glad att vi har duktiga, hängivna C-tränare i vårt närområde som bara tar 200-350 för löpande vardagsträning. Det är guld värt att ha råd att träna mycket.

Sedan kan man ta en spetsträning då och då av en A-tränare eller någon annan som är lite extra.

Vem är bra? Den bästa träningen Saga någonsin ridit var för en A-tränare. Det var världsklass, och det ska det vara om man har den bokstaven. Det kostade tror jag ändå “bara” 550 kronor i grupp med 5 andra.

Den sämsta träningen var en när en relativt dyr tränare svarade i telefon flera gånger och pratade med folk som stod bredvid och verkade allmänt ofokuserad.

Ibland är C-tränare bättre än B-tränare, och vi har fått lysande träning av några begåvade själar som inte har någon bokstav alls.

Men åter till det här med hur det kan komma sig att en hopptränare kan stoppa på sig 2500 medan en dressyrtränare bara kanske kan ta 500 för samma nedlagda tid.

Det jag kommer fram till är att de gör det för att de kan.

Vem vill börja tjafsa om pengar med sin (eller barnets) tränare? Det är en relation, och relationer är till och med hästmänniskor rädda om i regel.

Av samma anledning tar inte dressyrtränarna mer.

De vet, de känner var deras elevers smärtgräns går.

Nä, hopptränare, jag köper inte era argument. Speciellt inte som det är mer regel än undantag att det i era stall jobbar folk till liten eller ingen ersättning alls. Folk som ni ofta tycker bara ska vara tacksamma och glada! Och de får väl foten om de vågar andas om OB ens!

Nu kommer en del bli arga, det är bra, jag välkomnar en debatt.

Debatt för saker framåt. Shoot.

Dela inlägget!
Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInPin on PinterestEmail this to someone

Kommentarer