Stora Enso stallpellets
Stora Enso stallpellets

Förenkla tävlandet -lär av pay-arrangemangen!

Förenkla tävlandet -lär av pay-arrangemangen!

Av Ulrika Ponnymamman tycker 17 Jun 2016

Läste i Tidningen Ridsport att “riktiga” tävlingar minskar stadigt i antal och att pay-an-ride, pay-and-jump och kanske även pay-and-cross ökar.

Jamen det är väl klart!

Om det hela tiden bara blir dyrare och krångligare att tävla så väljer väl folk gärna ett enklare och billigare alternativ om det går?

Samma för arrangörerna. Om det bara blir mer och mer regler för arrangörerna att följa kanske även de säger “äh vi kör en pay-and-ride istället, så slipper vi ordna med det och det och det”.

Merparten av alla som rider är ju faktiskt bara glada amatörer som rider för sitt nöjes skull.

För dem kanske det är en lättnad att inte resultaten från en skitgång med 53 procent i Lätt B hamnar till allas beskådan (och i evighet) i TDB.

För de som kanske bara vill tävla tre-fyra gånger på ett år är det onödigt att lösa allt dyrare licenser.

Jag tror, VET att det finns en enorm törst efter tävlingar på riktigt lätt nivå! När vi har ordnat våra superlätta terrängtävlingar hemma hos oss 100% på skoj har intresset varit helt överväldigande!

Liknande erfarenheter har de som har jobbat med Sugar Cup och den där seniorcupen någon stans där medelålders och uppåt fått tävla på en maxhöjd av 80 centimeter.

Det kanske är för svårt med “vanliga” tävlingar för väldigt många helt enkelt. För svårt och för pretentiöst.

Ibland verkar det som att det ska hittas på nya regler bara för att.

Hur ska man annars förstå förslaget från förbundet för nån tid sedan att allt under 110 cm skulle vara ”utbildning” eller clear round.

Om det skulle gått igenom skulle många hobbyryttare därute aldrig få tävla om en rosett med färg, eftersom väldigt många inte hoppar 110 eller uppåt!

Menade förbundet på allvar att ryttare som inte rider 110 är för dåliga för att tävla?

Har man ingen förståelse för att det finns individer som i allt de gör drivs av en lust, ett behov av att tävla?

Min egen dotter är sådan, hon hade nog inte ridit alls om inte tävlandet funnits, och hade ribban för ”riktig” tävling legat på 110 hade hon gått alldeles för fort framåt för att komma dit!

SÅ himla kul är det inte att samla clear-roundrosetter. Man kan vilja mäta sig mot andra även om man inte är en superstjärna.

Pay-tävlingarna är toppen. Det är lätt, det är kul och det är opretentiöst.

Och därför är konceptet framgångsrikt!

Mycket av diskussionerna som förbundet tar upp handlar om säkerhet. Ok men jag tycker att det borde finnas gränser även för säkerhetstänkandet.

Vid någon punkt börjar säkerhetstänket kväva allt det roliga.

Säkerheten har aldrig varit högre, ändå fokuseras det ständigt och jämt på säkerhet. Som om vi någonsin kan komma ifrån att ridning ÄR farligt.

Har vi nu kommit till ett vägskäl där byråkrati, höga avgifter och krångel får folk att se sig om åt efter andra sätt att tävla?

Pay-arrangemangens popularitet ger förbundet en glasklar fingervisning om vad folk vill ha.


De visar att det finns behov av lätta, okrångliga tävlingar där det är mer roligt än på blodigt allvar.

Ett vettigt ställningstagande nu vore att förbundet tittar på VARFÖR allt färre vill tävla till exempel lokalt, och istället väljer Pay- arrangemangen.

Och se om det går att röra sig i den riktningen.

Dela inlägget!
Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInPin on PinterestEmail this to someone

Kommentarer